Med de enorma vinster som Vattenfall har gjort under de senaste åren skulle företaget ensamt kunna genomföra en kraftfull omställning av den svenska elproduktionen i riktning mot förnyelsebar energi. Istället vill man nu satsa nära 100 miljarder kronor på att köpa det holländska energibolaget Nuon som nästan utslutande producerar el med kol och gas.Han såg upprymd ut, Vattenfalls vd Lars G Josefsson, när han i onsdags offentliggjorde bolagets planer på att köpa Nederländernas största energibolag Nuon för 8,5 miljarder euro, d v s strax under 100 miljarder kronor. Om köpet genomförs blir det den största företagsaffären med svensk inblandning någonsin. Fords köp av Volvo handlade bara om en hälften så stor summa.
Anledningen till att Vattenfall kan genomföra ett uppköp i ett sådant jätteformat är år av fullständigt sanslösa vinster.
Rörelseresultatet för 2008 landade strax under 30 miljarder kronor och på ungefär denna nivå har vinsten legat de senaste tre åren. Orsaken till detta är att Vattenfalls elproduktion i Sverige nästan bara kommer från vattenkraftverk och kärnreaktorer med åtminstone något årtionde på nacken. Kostnaden för att producera el från dessa anläggningar är normalt sett mindre än 10 öre kilowattimmen. Samtidigt har den växande sammankopplingen mellan den nordiska och den mellaneuropeiska elmarknaden pressat upp elpriset i trakterna kring 50 öre (något lägre just nu).
Nu väljer man att använda pengar- na för att köpa ett bolag som nästan bara producerar el med kol och gaskraftverk. Genom köpen av tyska och polska kolkraftverk släpper Vattenfall redan idag ut 85 miljoner ton koldiox-idekvivalenter. Med köpet av Nuon blir siffran omkring 100 miljoner ton. Detta är 1,5 gånger så mycket som alla utsläpp innanför Sveriges gränser.
Regeringen som annars alltid hävdar att staten är dålig som ägare till företag har helt slutit upp bakom Vattenfall.
Näringsminister Maud Olofssons kommentar var att ”förvärvet av Nuon är ett naturligt steg att skapa ett ännu större värde i Vattenfall”.
Skulle Vattenfalls enorma vinster istället användas för att öka produktionen av förnyelsebar el skulle det dramatiskt förändra elproduktionen i Sverige.
För att ge en bild av detta kan man jämföra med Sveriges största vindkraftprojekt – Markbygden, utanför Piteå. Där ska det, enligt planerna, byggas 1 101 vindkraftverk med en elproduktion på åtta till tolv terawattimmar. Det motsvarar ungefär två till tre kärnreaktorer av Barsebäckmodell. För samma pris som köpet av Nuon skulle man alltså få det dubbla, d v s motsvarande fyra till sex Barsebäckreaktorers elproduktion.
Det skulle också innebära att riksdagens mål för utbyggnaden av förnyelsebar el skulle överträffas med rå- ge.
Exemplet är valt för att tydligt visa de enorma möjligheterna. Antagligen går det att få en ännu mycket bättre energimässig utdelning med en kombination av energisparåtgärder i bostäder och en lämplig blandning av vindkraft, bioenergi och viss upprustning av gamla vattenkraftverk.
Vattenfalls bud på Nuon visar att de statliga företagen sköts på precis samma sätt som privata företag. Jakten på expansion och dominans på marknaden som kan leda till ännu större vinster står i första rummet. Om de anställda och konsumenterna styrde företaget skulle det gå att göra helt andra prioriteringar, som både skulle göra det möjligt att sänka elpriset och att snabbt i grunden lägga om elproduktionen i mer miljövänlig riktning.
Krister Ahrén
